Lärandemål
Det är en internationell organisation som främjar internationell finansiell stabilitet och monetärt samarbete.
Den tillhandahåller ekonomiskt stöd och råd till sina medlemsländer.
Det underlättar internationell handel, främjar sysselsättning och hållbar ekonomisk tillväxt.
Det hjälper till att minska den globala fattigdomen.
IMF styrs av och är ansvarig inför sina medlemsländer.
IMF grundades 1944 i efterdyningarna av den stora depressionen på 1930-talet och har spelat en roll i att forma den globala ekonomin sedan andra världskrigets slut. IMF bildades vid FN:s Bretton Woods-konferens i New Hampshire, USA. Representanter från 44 länder var närvarande i denna konferens och de beslutade att bygga ett ramverk för internationellt ekonomiskt samarbete. De ville undvika att upprepa de konkurrenskraftiga valutadevalveringar som bidrog till den stora depressionen på 1930-talet.
IMF:s primära uppdrag är att säkerställa stabiliteten i det internationella monetära systemet - systemet för växelkurser och internationella betalningar som gör det möjligt för länder och deras medborgare att handla med varandra.
IMF finansieras av kvoter som betalas av medlemsländerna. Beroende på varje medlems ekonomi bestäms storleken på deras kvot. Ju större ekonomin i landet, desto större bidrag. Till exempel bidrar USA med mer än Seychellerna.
Kvoten bestämmer vikten/inflytandet varje land har inom IMF inklusive dess rösträtt och hur mycket finansiering det kan få från IMF.
25 % av varje lands kvot betalas i form av särskilda dragningsrätter eller SDR som är en fordran på IMF-medlemmarnas fritt användbara valutor. Om det uppmanas av IMF kan ett land betala resten av sin kvot i sin lokala valuta.
Den särskilda dragningsrätten (SDR) är en internationell reservtillgång som skapats av IMF för att komplettera medlemsländernas officiella reserver. Varje medlemsland tilldelas ett visst antal SDR baserat på hur mycket landet bidrar till IMF. SDR är inte en valuta. Det är ett potentiellt anspråk på IMF-medlemmarnas fritt användbara valutor. Som sådan kan SDR förse ett land med likviditet. Det är en beräkningsenhet med vilken medlemsländerna kan växla med varandra för att avveckla internationella konton. SDR kan också användas i utbyte mot andra fritt omsatta valutor från IMF-medlemmar. Ett land kan göra detta när det har ett underskott och behöver mer utländsk valuta för att betala sina internationella åtaganden. En korg med valutor definierar SDR: den amerikanska dollarn, euron, kinesiska yuanen, japanska yenen och det brittiska pundet. Värdet på SDR justeras dagligen mot dessa valutor. Värdet av SDR ligger i det faktum att medlemsländerna förbinder sig att uppfylla sina skyldigheter att använda och acceptera SDR. |
Före SDR hade Bretton Woods-systemet varit baserat på en fast växelkurs och man befarade att det inte skulle finnas tillräckligt med reserver för att finansiera den globala ekonomiska tillväxten. Därför skapade IMF 1969 SDR för att komplettera dåtidens internationella reserver, som var guld och den amerikanska dollarn.
All redovisning i IMF sker i SDR. Affärsbanker accepterar SDR-denominerade konton.
IMF är ansvarigt inför sina medlemsländers regeringar.
Högst upp i sin organisationsstruktur är styrelsen, bestående av en guvernör och en suppleant från varje medlemsland, vanligtvis de högsta tjänstemännen från centralbanken eller finansministeriet. Styrelsen sammanträder en gång om året vid IMFs och Världsbankens årsmöten. Några av guvernörerna sitter i Internationella monetära och finansiella kommittén (IMFC), som ger råd till IMF:s direktion om tillsyn och förvaltning av det internationella monetära och finansiella systemet.
IMF:s dagliga arbete övervakas av medlemmarna i dess direktion och stöds av IMF:s personal. Verkställande direktören är chef för IMF-staben och ordförande i direktionen och biträdd av vice verkställande direktörer.
När ett land ansöker om att bli medlem i IMF, bedöms ansökan först av IMF:s direktion som sedan lämnar en rapport till IMF:s styrelse. Denna rapport innehåller rekommendationer i form av en "medlemsresolution". Dessa rekommendationer omfattar mängden kvot i IMF, formen för betalning av prenumerationen och andra sedvanliga villkor för medlemskap. Efter att styrelsen har antagit "medlemsresolutionen", måste den ansökande staten vidta de rättsliga åtgärder som krävs enligt sin egen lag för att göra det möjligt för den att underteckna IMF:s bestämmelser och uppfylla skyldigheterna för IMF-medlemskap.
En medlems kvot i IMF bestämmer storleken på dess teckning, dess röstvikt, dess tillgång till IMF-finansiering och dess tilldelning av SDR.
Medlemsländerna i IMF har tillgång till information om alla medlemsländers ekonomiska politik, möjlighet att påverka andra medlemmars ekonomiska politik, tekniskt bistånd i bank-, skatte- och utbytesfrågor, ekonomiskt stöd i tider av betalningssvårigheter och ökade möjligheter för handel och investeringar.
Det är ett formellt system som används av IMF för att övervaka medlemsländernas politik samt nationell, regional och global ekonomisk och finansiell utveckling. Detta görs för att upprätthålla stabilitet och förhindra kriser i det internationella monetära systemet. IMF ger råd till medlemsländerna och främjar politik utformad för att främja ekonomisk stabilitet, minska sårbarheten för ekonomiska och finansiella kriser och höja levnadsstandarden.
En av IMF:s kärnuppgifter är att ge lån till medlemsländer som upplever faktiska eller potentiella betalningsbalansproblem. I nära samarbete med IMF utformar enskilda länder sina anpassningsprogram som stöds av IMF-finansiering. Det pågående ekonomiska stödet från IMF är beroende av ett effektivt genomförande av dessa justeringar.
Genom tekniskt bistånd och utbildning hjälper IMF medlemsländerna att bygga bättre ekonomiska institutioner och stärka relaterade mänskliga kapaciteter. Detta inkluderar till exempel att utforma och implementera effektivare politik för beskattning och administration, utgiftshantering, penning- och valutapolitik, övervakning och reglering av banker och finansiella system, lagstiftningsramar och ekonomisk statistik.
IMF lånar ut pengar i form av tre typer av lån
1. Stand-by-arrangement (SBA) - Detta lån finansierar en kortsiktig betalningsbalans, vanligtvis mellan 12 och 24 månader, men inte mer än 36 månader.
2. Extended Fund Facility (EFF) - Det är ett medelfristigt arrangemang genom vilket länder kan låna en viss summa pengar, vanligtvis över 4 till 10 år. Det syftar till att ta itu med strukturella problem inom makroekonomin som orsakar de kroniska betalningsbalansskillnaderna. De strukturella problemen åtgärdas genom reformer av finans- och skattesektorn och privatisering av offentliga företag.
3. Fattigdomsreduktion och tillväxtfacilitet (PRGF) - Den lägger grunden för ekonomisk utveckling i de fattigaste medlemsländerna för att minska fattigdomen. Lån administreras med särskilt låga räntor.
