Dell Hymes var personen bakom skapandet av den talande modellen som är en modell för studier av sociolingvistik. Han kom med denna modell som en del av en ny metod som kallas etnografi av att tala. Det är ett hjälpmedel i identifieringen och märkningen av interaktionell lingvistiks komponenter som skapades av hans idé att för att någon ska kunna tala ett visst språk korrekt behöver han/hon mer än att bara lära sig dess grammatik och ordförråd. Han eller hon behöver också lära sig det sammanhang inom vilket ord används.
Förkortningen talar konstruerades av Hymes. Under denna akronym grupperade han 16 olika komponenter i 8 divisioner. Talmodellen är tillämplig på språkantropologer i syfte att analysera talhändelser som en etnografisk del. Detta tillvägagångssätt är tillämpbart för att förstå maktdynamik och relationer i en viss talgemenskap samt ge insikt om kulturella värden.
INDELNINGAR AV TALA.
INSTÄLLNING OCH SCEN. Detta avser den plats och tid där en talhandling äger rum samt de fysiska omständigheterna. Exempel: en familjeberättelse kan pågå i morförälderns vardagsrum. Scenen hänvisar till den psykologiska miljön eller en scens kulturella definition inklusive egenskaper som formalitetsomfång såväl som en känsla av lek. Exempel: historien kan berättas under firandet av en farföräldrars årsdag. Inställning och scen kan också användas för att referera till implicita regler såväl som förväntningar som omger talhändelsen. Exempel: klassrummets talhändelser har specifika implicita regler om att lärarna ska tala när eleverna lyssnar. Vissa ord ses inte heller som lämpliga i den här inställningen.
DELTAGARE. Detta syftar på talarna och publiken. Dessa kategorier kommer att användas av lingvistantropologer för att göra distinktioner. Publiken kan inkludera alla som talet riktar sig till. Publiken kan också vara inkluderande de som inte tilltalas men är i stånd att höra. Exempel: en mormor kan berätta en historia på en släktträff för de små barnen, men även om de inte tilltalas vuxna kan de också få höra historien. När man bestämmer taldeltagarna bör explicita och implicita regler övervägas om följande frågor: vem som ska vara involverad, vilka är de etablerade förväntningarna på deltagarna och vem som talar och samtidigt vem som tilltalas.
SLUTAR. Ett talevenemangs slut hänvisar till syftet och målen samt resultaten. Exempel: en mormor kan berätta en historia i syfte att underhålla och undervisa publiken.
AKTSEKVENS. Detta hänvisar till talhandlingars sekvens som är ansvarig för att skapa en händelse. Ordningen på talhandlingarna påverkar talhändelsen enormt. Exempel: det inledande talet är ansvarigt för att sätta tonen i konversationen.
NYCKEL. Det betyder ledtrådarna som är ansvariga för att fastställa tonen, andan eller sättet för talet. I allmänhet finns det olika nycklar för olika situationer. Exempel: begravningar och födelsedagsfester har olika toner.
INSTRUMENTALITET. Detta används för att hänvisa till de kanaler som används i slutförandet av talakten. De inkluderar kommunikationsmetoder som att skriva, signalera, signera och tala.
NORMER. Detta syftar på sociala regler som styr evenemanget samt deltagarnas handlingar och reaktioner.
