Medeltiden är en tidsperiod i europeisk historia. Det var en lång historia från 500 e.Kr. till 1500 e.Kr. Medeltiden omfattar tiden från det romerska rikets fall till det osmanska rikets uppkomst. "Medeltiden" kallas detta eftersom det är tiden mellan det kejserliga Roms fall och början av det tidiga moderna Europa. Denna period är också känd som medeltiden, den mörka medeltiden eller trons tidsålder (på grund av framväxten av kristendomen och islam). När den används snävt hänvisar termen "mörka medeltider" endast till en mycket tidig period, från 476 till 800 (när Karl den Store blev kung).
Detta var en tid av slott och bönder, skrån och kloster katedraler och korståg. Stora ledare som Jeanne d'Arc och Karl den Store var en del av medeltiden liksom stora händelser som den svarta pesten och islams framväxt.
När människor använder termerna medeltid, medeltid och mörkertid hänvisar de vanligtvis till samma tidsperiod. Den mörka medeltiden syftar vanligtvis på den första hälften av medeltiden från 500 till 1000 e.Kr.
Efter det romerska imperiets fall gick mycket av den romerska kulturen och kunskapen förlorad. Detta inkluderade konst, teknik, ingenjörskonst och historia. Historiker vet mycket om Europa under Romarriket eftersom romarna förde utmärkta register över allt som hände. Men tiden efter romarna är "mörk" för historiker eftersom det inte fanns några centrala myndigheter som registrerade händelser. Det är därför historiker kallar denna tid för den mörka medeltiden.
Även om termen medeltid täcker åren mellan 500 och 1500 över hela världen, är denna tidslinje baserad på händelser specifikt i Europa under den tiden.
Lärling – En pojke som arbetade för en skråmästare för att lära sig ett yrke eller hantverk.
Baron – En härskare under kungen i det feodala systemet, baronen styrde ett landområde som kallas ett lä. Han skulle lova sin lojalitet till kungen i utbyte mot landet.
Biskop – En ledare i kyrkan, biskopen var ofta den högsta kyrkoledaren i ett kungarike.
Bysantinska riket – Den östra halvan av det romerska riket som var ett av de starkaste europeiska rikena under medeltiden. Huvudstaden var Konstantinopel.
Svartedöden – En dödlig sjukdom som spreds genom stora delar av Europa under medeltiden. Det uppskattas att det dödade minst en tredjedel av alla människor i Europa.
Slott – En defensiv befästning där en herre eller kung skulle bo. Lokalbefolkningen skulle fly till slottet om de blev attackerade.
Karl den Store – Frankernas kung och den första helige romerske kejsaren, Karl den Store förenade stora delar av Västeuropa under sin regeringstid.
Ridderlighet – Koden som riddare lovade att leva efter. Det innebar ära, att vara modig och att skydda de svaga.
Vapensköld – En symbol som används av riddare på sin sköld, banderoll och rustning. Det hjälpte till att skilja en riddare från en annan.
Korståg – Religiösa krig mellan kristna och muslimer för kontroll över det heliga landet, särskilt Jerusalem.
Feodalt system – Ett regeringssystem där kungen tilldelade mark till sina herrar och baroner. Herrarna och baronerna skulle sedan lova sin lojalitet till kungen och lova att skydda hans styre.
Fief – Ett landområde som ges till en herre eller baron av en kung för att styra.
Franker – germanska stammar som bosatte sig i landet som idag är Frankrike.
Guild – En sammanslutning av hantverkare som fokuserade på ett specifikt yrke eller hantverk som att tillverka skor eller väva tyg.
Journeyman – En tjänst i ett skrå ovanför lärlingen, en gesäll arbetade för en hantverksmästare och fick lön.
Keep – Ett stort torn i ett slott som ansågs vara den sista försvarslinjen.
Kievan Rus – Ett imperium grundat av vikingar i staden Kiev. Det var Rysslands föregångare.
King – Den högsta härskaren i en monarki.
Knight – En krigare som red på en häst och bar tungmetallrustning. Riddare belönades med land och var tvungna att skydda kungen när det behövdes.
Magna Carta – Ett dokument påtvingat kung John av England av hans baroner. Det stod att kungen inte stod över lagen och att folket hade rätt till en rättvis rättegång.
Herrgård – Livets centrum under medeltiden, herrgården var den lokala herrens hus eller slott.
Valgrav – Ett dike runt ett slott fyllt med vatten.
Kloster – Ett religiöst område eller grupp av byggnader där munkar bodde. Klostren var isolerade från resten av världen så att munkarna kunde fokusera på att dyrka Gud. Kallas även Abby.
Mästare – Den högsta punkten i ett skrå, en mästare kunde äga en butik och anställa gesäller och lärlingar.
Page – En ung pojke som agerar tjänare åt en riddare medan han tränar för att bli riddare en dag.
Reconquista – Krigen där de kristna nationerna tog tillbaka kontrollen över den iberiska halvön (Spanien och Portugal) från de muslimska morerna.
Serf – En bonde som arbetade marken åt den lokala herren. Den livegne hade få rättigheter och var lite bättre än en slav.
Squire – En riddare i träning, godsägaren skulle ta hand om riddarens rustningar och vapen. Han skulle också följa med riddaren in i striden.
Vassal – Någon som lovar sin trohet till en herre.
Vikings - Folk som kom från Skandinavien i norra Europa. Vikingarna plundrade många länder i norra Europa under vikingatiden (800-1066).
