Google Play badge

filosofiska rörelser


Förstå filosofiska rörelser

Genom historien har olika filosofiska rörelser vuxit fram, var och en med sitt unika perspektiv på livet, tillvaron, kunskap, värderingar, förnuft, sinne och språk. Dessa rörelser tar upp grundläggande frågor om verklighetens natur, förmågan att veta vad som helst och de normer som vi lever efter. I den här lektionen kommer vi att utforska några av de viktigaste filosofiska rörelserna, deras kärnprinciper och deras betydelse.

Försokratisk filosofi

Försokratisk filosofi markerar början på det filosofiska tänkandet i västvärlden. Dessa tidiga tänkare, verksamma före Sokrates, var främst angelägna om att förstå kosmos och universums natur. De sökte rationella förklaringar till naturfenomen och gick bort från mytologiska tolkningar. Framstående figurer inkluderar Thales, som trodde att vatten var den grundläggande substansen i världen, och Herakleitos, känd för sin doktrin att allt är i ett konstant flöde, känt sammanfattat som "Du kan inte kliva in i samma flod två gånger."

Sokratisk filosofi

Sokratisk filosofi, uppkallad efter Sokrates, fokuserar på etiska frågor och undersökningen av det moraliska livet. Sokrates använde en undersökningsmetod känd som den sokratiska metoden, som involverade en dialog med att ställa och svara på frågor för att stimulera kritiskt tänkande och belysa idéer. Sokrates hävdade berömt att "Det outforskade livet är inte värt att leva", och betonade vikten av självkännedom och personlig integritet.

Platonism

Platonismen, grundad av Platon, Sokrates elev, introducerar formteorin. Enligt platonismen ligger bortom vår empiriska värld ett rike av perfekta, oföränderliga former eller idéer, av vilka objekten vi uppfattar bara är skuggor eller kopior. Till exempel existerar begreppet cirkel, med dess perfekta rundhet, i formernas rike, medan varje cirkel som ritas i den fysiska världen bara är en ofullkomlig representation av denna idealform.

Aristotelism

Aristotelianism är Aristoteles, en elev till Platons filosofi. Aristoteles arbete spänner över olika områden, inklusive metafysik, etik, politik och logik. Till skillnad från Platon fokuserade Aristoteles mer på empirisk observation och trodde att essensen av objekt kunde hittas i objekten själva, inte i ett separat rike av former. Han introducerade begreppet fyra orsaker för att förklara varför saker existerar eller händer: materiell, formell, effektiv och slutlig orsak. Till exempel, när man gör en staty är bronsen den materiella orsaken, formen på statyn är den formella orsaken, skulptörens agerande är den effektiva orsaken, och dess syfte (t.ex. dekoration) är den slutliga orsaken.

Stoicism

Stoicism är en hellenistisk filosofi grundad av Zeno från Citium, fokuserad på personlig etik informerad av dess system av logik och syn på den naturliga världen. Stoiker tror på att leva i harmoni med universums rationella ordning, och betonar dygder som visdom, mod, rättvisa och nykterhet. De förespråkar mental styrka mot känslomässig ångest och acceptans av händelser när de inträffar, och betraktar dem som bestämt av den naturliga ordningen.

Skolastik

Skolastik är en medeltida europeisk filosofi som försökte förena kristen teologi med klassisk filosofi, särskilt Aristoteles. Nyckelfigurer inkluderar Thomas Aquinas och Anselm från Canterbury. Skolastiska tänkare använde rigorösa dialektiska resonemang för att utforska teologiska och filosofiska frågor. Thomas Aquinos, till exempel, formulerade de fem vägarna, logiska argument för Guds existens, som inkluderar argumentet från rörelse, från orsakssamband, från oförutsedda, från grad och från slutorsak eller telos.

Existentialism

Existentialism är en 1800- och 1900-talsfilosofi som fokuserar på individuell frihet, val och existens. Den hävdar att individer är fria och ansvarsfulla agenter som bestämmer deras utveckling genom viljehandlingar. Viktiga existentialistiska tänkare inkluderar Søren Kierkegaard, Jean-Paul Sartre och Friedrich Nietzsche. Sartres påstående "Existens föregår essens" kapslar in den existentialistiska synen att människor först existerar, möter sig själva och kommer ut i världen, för att definiera sin essens efteråt.

Empirism och rationalism

Empirism och rationalism är två tidigmoderna filosofiska perspektiv på ursprunget och naturen av mänsklig kunskap. Empirismen, förknippad med filosofer som John Locke, David Hume och George Berkeley, hävdar att kunskapen i första hand kommer från sensorisk erfarenhet. Däremot menar rationalismen, representerad av René Descartes, Baruch Spinoza och Gottfried Wilhelm Leibniz, att förnuft och deduktion är de primära källorna till kunskap, och att vissa begrepp och idéer är medfödda.

Pragmatism

Pragmatism är en amerikansk filosofisk tradition som har sitt ursprung i slutet av 1800-talet med Charles Sanders Peirce, William James och John Dewey. Dess kärnprincip är att sanningen i en idé bestäms av dess praktiska effekter och dess användbarhet för att lösa problem. Pragmatiker betonar ett framåtblickande, problemlösande förhållningssätt till filosofiska frågor, ser kunskap som utvecklande snarare än fast och betonar erfarenhetens roll i att forma verkligheten.

Slutsats

Den här lektionen har erbjudit en kort översikt över några av de stora filosofiska rörelserna genom historien, som var och en bidrar till vår förståelse av världen och vår plats i den. Från presokratikernas metafysiska undersökningar till moderna tänkares existentiella frågor speglar dessa rörelser mångfalden och djupet i mänskligt tänkande. Även om denna översikt inte är uttömmande, belyser den utvecklingen av filosofiska undersökningar och den bestående strävan efter att förstå essensen av verklighet, kunskap och det goda livet.

Download Primer to continue