Medeltiden, ofta kallad medeltiden, sträcker sig från 500-talet till slutet av 1400-talet. Det började med det västromerska rikets fall och smälte samman till renässansen och upptäcktstiden. Denna era kännetecknas av uppkomsten av feodalism, spridningen av kristendomen och den ständiga kampen om makten bland kungadömen och imperier.
Det västromerska rikets förfall markerade början av den medeltida eran runt 500-talet. Flera faktorer bidrog till dess undergång, inklusive ekonomiska problem, militära nederlag och migrationen av barbarstammar. År 476 e.Kr. avsattes Romulus Augustulus, den siste romerske kejsaren i väst, av den germanske kungen Odoacer, vilket ledde till att imperiet splittrades i mindre, barbarstyrda kungadömen.
Feodalismen blev det dominerande samhällssystemet i det medeltida Europa. Det var ett hierarkiskt system där kungen ägde all mark, medan adelsmän, riddare och livegna hade sina specifika roller inom denna struktur. Adelsmän tilldelades land av kungen, riddare tjänade adelsmännen i utbyte mot skydd och livegna bearbetade landet. Herrgården var den grundläggande ekonomiska enheten, ett självförsörjande gods som kontrollerades av en herre och arbetade av livegna.
Mellan 1000- och 1200-talen utkämpades en serie religiösa krig, kända som korstågen, främst mellan kristna och muslimer i östra Medelhavet. Det primära målet var att återta Jerusalem och det heliga landet från muslimskt styre. Korstågen hade djupgående långsiktiga politiska, ekonomiska och sociala effekter, främjade handel mellan öst och väst och försvagade det bysantinska riket.
På 1100-talet såg Europa tillväxten av städer och återupplivandet av handeln. Den ökade handeln ledde till utvecklingen av en penningekonomi, vilket minskade beroendet av byteshandel. Denna period markerade också framväxten av handels- och hantverksskrån, som reglerade handel och hantverk, säkerställde kvalitet och satte priser.
I mitten av 1300-talet svepte digerdöden, en förödande pandemi av böldpest, över Europa, Asien och Nordafrika. Det beräknas ha dödat 30–60 % av Europas befolkning. Svartedöden fick betydande socioekonomiska konsekvenser, vilket ledde till brist på arbetskraft, högre löner för bönder och försvagningen av det feodala systemet.
Hundraåriga kriget (1337-1453) var en serie konflikter som fördes mellan England och Frankrike om tronföljden. Det påverkade stora delar av Europa, vilket ledde till betydande utvecklingar inom militär taktik och vapen, inklusive användningen av långbåge och nedgången av ridderlig krigföring.
Renässansen, som började på 1300-talet i Italien och spred sig över Europa, markerade slutet på medeltiden och början på den moderna tiden. Det var en kulturell rörelse som försökte återupptäcka och föryngra den klassiska antikens kunskap och landvinningar. Renässansen präglades av framsteg inom konst, vetenskap och tanke, vilket ledde till en förskjutning bort från medeltida skolastik.
Medeltiden var en tid av stor förändring och utveckling i Europa, som lade grunden för många aspekter av den moderna världen. Från det romerska imperiets fall till renässansens gryning präglades denna era av betydande händelser som korstågen, digerdöden och hundraåriga kriget, som formade historiens gång.
